ONSDAG 28 APRIL 2004

Det var vid 23-tiden i tisdags natt som Gustaf Adolfs torg i Göteborg lystes upp av eldslågorna.
Människor rusade till och lyckades släcka elden med sina kläder. Men det var för sent.
Med 80-procentiga brännskador fördes Sema till Sahlgrenska sjukhuset. Där dog hon 13 timmar senare.
Nu har vännerna hittat hennes avskedbrev. Det låg i en jacka som hängde i kurdernas föreningslokal. I brevet berättar Sema om sitt liv. Hon föddes 1970 som ett av nio syskon i en turkisk familj på landet i Turkiet.
Hennes storebror Saban var ganska aktiv inom den kurdiska gerillagruppen PKK. Även hennes föräldrar stödde gruppen. När det uppdagades av grannarna var de tvungna att flytta in till stan.
Efter statskuppen 1980 trakasserades och torterades hela familjen.
- Min bror torterades så svårt att han dog, skriver Sema.
Pappan omkom under märkliga omständigheter på sin arbetsplats.

Tog kontakt med PKK
När Sema gick på universitetet tog hon själv kontakt med PKK. Vid 18 års ålder kom hon att kämpa för det kurdiska folket.
Framför allt var det de kurdiska kvinnornas situation hon brann för.

AKTIV. Turkiska Sema engagerade sig mycket i PKK:s kvinnoorganisation - hon ville att de kurdiska kvinnorna skulle få det bättre.
"Jag ska tända ett fredens ljus med min kropp mellan två nationaliteter. Jag hoppas att det som jag gör ska få människor att känna något i sina hjärtan. Jag hoppas att budskapet ska nå både kurdiska och turkiska kvinnor."
- Hon kämpade för att de kurdiska kvinnorna skulle bli starkare. Hennes dröm var att de skulle bli en bra förebild för andra kvinnor i mellanöstern, säger hennes bekant Mizgin Bingöl som också engagerat sig i frågan.

"Alla älskade henne"
Vid en festival för några veckor sedan tog Sema hand om barnen. Hon hade inga anhöriga i Sverige och Mizgin Bingöl frågade om hon inte längtade efter egna barn.
- Då sa hon att hon tyckte mycket om barn, men att barnen redan kändes som hennes. Hon var mycket omtyckt - alla älskade henne.
De vänner som Expressen talat med beskriver Sema som en öppen och omtänksam människa.
- Hon var väldigt intresserad av andra kulturer. Hon var nyfiken och försökte verkligen lära sig det svenska språket och den svenska kulturen, säger en vän.
- Hon försökte alltid hjälpa andra, säger en annan.
De chockades av beskedet om Semas död.
- När jag först hörde det kunde jag inte tro att det var sant. När jag träffade henne senast kändes hon så optimistisk inför framtiden, säger Mizgin Bingöl.
Ingen anade vad hon tänkte göra med plastdunken och den brännbara vätskan. Hon hade inte sagt ett ord om sina planer.
- Inte till någon, säger Eli Xarpetij från svensk-kurdiska föreningen.
Sema kom till Sverige för två år sedan. För tre veckor sedan beslutade migrationsverket att hon skulle avvisas. Men enligt Eli Xarpteij hade detta inget att göra med hennes desperata handling.
- Hon ville bli en fackla för att protestera mot den turkiska statens förtryck.
I går höll kurderna en manifestation till Semas minne på Gustaf Adolfs torg. Sedan tågade de gemensamt till föreningslokalen och läste högt ur hennes brev.
- Semas sista önskan var att avskedsbrevet skulle nå ut till alla, säger en vän.
22 miljoner kurder har aldrig haft egen stat
De flesta kurder lever i Kurdistan, ett gränsområde mellan Turkiet, Irak och Iran.
I dag finns 22 miljoner kurder världen över, men de har aldrig haft någon egen stat. Nära hälften bor i Turkiet, där de utgör 19 procent av landets befolkning.
Kampen för en egen stat har blivit starkare under 1900-talet, men försvåras både av förtryck och inre splittring.
Den turkiska staten var i många år i krig med PKK. Men 1999 avbröt PKK sin väpnade kamp när ledan Abdullah Öçalan greps och organisationen döptes om till Kadek.
Källa: NATIONAL-ENCYKLOPEDIN

Tillbaka