Hjälp motarbetas av polisen
Jag uppsöker organisationen Insan haklari dernegi som jobbar med mänskliga rättigheter. Jag träffar deras distriktsansvarige Hanifi Isik Han har jobbat där i flera år och han har blivit vittne till mycket. Han tycker att det är modig gjort av mig som student och utan presskort att ta mig hit och skriva om hur människorna har det. Han är glad att möta en kurdisk kvinna som läser journalistik. Jag får därför intervjua honom medan Reuter och BBC sitter i väntrummet. Organisationen har sina lokaler mitt i stan och just nu det är många journalister, politiker och folk som jobbar med humanitära frågor där. Han visar mig ett rum för att vi skulle kunna prata lugn och ro.
Jag vet att det inte är lämpligt att fråga om hans privata liv när det är krig och när det händer så mycket ute i samhället. Hanifi Isik är en idealist som sätter sitt eget liv i fara för att dela människornas sorg och lidanden. Kriget mellan kurderna och den turkiska regeringen har pågått i tjugo år och under dessa år har minst trettiotusen människor förlorat sina liv.
- Under de här åren har man blivit vittne till hur människorna kan bli både grymma och omänskliga säger han.
Det är visserligen något lugnare nu eftersom det från och med 1999 är vapenvila på den kurdiska sidan. Men visa saker fortsätter, exempelvis den åttonde mars på internationala kvinnodagen när kvinnorna i staden Bingöl som jobbade med organisationen "om kvinnorättigheter" ville sända ett Pressmeddelande om att de delar sorgen med alla kvinnor som har lidit under kriget i Turkiet och kvinnor som kommer att lida under kriget i Irak men trots att polisen tillät inte det. De slog kvinnorna och vissa av dem blev fängslade.
I förra veckan gick en grupp civila organisationer gick till staden Silopi som ligger nära gränsen till Irak. Också de stoppades. De blev slagna och skickades tillbaka till Diyarbakir.
Under januari och februari var oroligheterna på värre eftersom regeringen plötsligt satte besöksförbud mott Abdullah Öcalan och folket inte accepterade detta. Det blev stora demonstrationer. Och polisen var mycket hårt mot demonstranterna. Europeiska parlamentet för mänskliga rättigheter skickade en grupp politiker och läkare för att undersöka Öcalans läge och efter deras besök lugnade sig folket. Folket var oroliga för hans hälsa och för att han inte fick besök varken av sina advokater eller av sin familj.
Under de här två månaderna förlorade 14 personer sina liv och 6 stycken blev alvarligt skadade. 5 av dem blev skjutna av polisen utan att ha någon juridisk dom. 854 blev häktade och 200 av dem sitter i fängelse nu, 94 personer fick något sorts torterades av polisen. 4 personer förlorade sitt jobb och 37 personer tog livet av sig.
- Folk är rädda för att prata med oss eftersom regeringen inte gillar att vi rapporterar till västvärlden. Människor som gör sina anmälningar till oss blir hotade eller far illa efteråt säger Hanifi Isik.
- Vi har inget lätt jobb och vi får ingen hjälp av polisen, tvärtom. Våra medlemmar har blivit fängslade, dödade och försvunna innan vapenvilan. Jag hoppas att kriget mellan PKK och regeringen tar slut men jag är orolig för om Turkiet går över gränsen till Irak, att kriget börjar igen. PKK har sagt att om Turkiska armèn kommer till Kurdistan i Irak kommer vi inte att acceptera detta.
- Jag är också orolig för om Turkiet stoppar flyktingarna eftersom de är emot mänskliga rättigheter, då blir det svårt att hjälpa de civila på andra sidan gränsen i Turkiet.
- Vi samarbetar med Amnesty international och Röda korset och tillsammans försöker vi hitta något sorts lösning.
Det är Newroz i morgon. Jag är orolig för att om polisen stoppar det, blir det ett stort uppror som kan leda till ett nytt krig mellan kurderna och Turkarna.