Glaset talar i hans hand
2003-11-03

Mizgin Bingöl är kurd och bor i Växjö. Hon läste i en tidning om glaskonstnären Bertil Wallien. Han berättade om sina skulpturer med ansikten. Han började göra dem när han hade läst en artikel om kurdernas historia. Mizgin Bingöl blev intresserad och träffade Bertil Wallien för att få hela berättelsen.

Bertil Wallien är född 1938 i Stockholm och sedan 1963 arbetar han som konstnär och formgivare på Åfors glasbruk. Man använder gamla arbetssätt när man gör glas. Det tar mycket kraft och tid. Kylan och värmen möter varandra. Trots att de är varandras motsatser, smälter de ihop. Och is och glas är båda genomskinliga, säger Bertil Wallien. Han hade arbetat i många år med att forma glas. Men när han började göra ansikten av människor, kändes det som att Wallien började arbeta på riktigt.

Idéerna med ansiktena började en dag då han satt och läste. Han såg en vacker flygplansbild i en dagstidning. Planet flög över ett mörkt område. Han tittade länge på bilden och kastade den sedan i papperskorgen. Efter några minuter tog han upp den igen. Han läste artikeln som tillhörde bilden. Den var en krigsbild. Flygplanet släppte ut gas som dödade 5 000 människor.

– Jag fick dåligt samvete för att jag bara var intresserad av det vackra i bilden, berättar Bertil Wallien.

När han tittade mer noga såg han att marken under bilden hade formen av en människas huvud. Då fick han många idéer. Han gjorde båtar som var fulla med döda kroppar.

Sedan visade Bertil Wallien sin konst för en kurdisk professor. Han sa att det var möjligt att han såg staden Halepce under flygplanen. Där dödade Saddam Hussein 5 000 människor med gas på en gång. Saddam dödade barn, kvinnor och män på några sekunder. De verk som Bertil Wallien gjorde finns nu på Metropolitans museum i New York.

Senare blev han fascinerad av en flicka som sov i 32 år. Hon slog sitt huvud på en isbit och somnade. Då hon sov vårdade hennes mamma henne. Mamman klippte hennes naglar och hår. Hon hette Karolina och efter 32 år vaknade hon. Journalister och politiker var där. De frågade henne mycket men hon mindes ingenting. Hon sa att "jag såg en mörk och blå man". Wallien säger att han tror att flickan inte ville leva och att hon inte orkade se mannen.

– Jag tror inte att Karolina bara sov. Hon sov för att hon ville komma bort från människorna och allt grymt vi gör mot varandra.